Hej bloggen. Idag är jag trött.

I morse vaknade jag efter endast två timmars sömn av den värsta mardrömmen jag har haft sedan jag var riktigt liten. Tyvärr kommer jag inte ihåg särskilt mycket mer än mardrömmens klimax, trots att jag direkt när jag vaknade försökte skriva ner så mycket av den som möjligt.

Det hela utspelade sig i någon typ av spökhus eller institution som hade några särskilda, odefinierade egenskaper som gjorde att de döda kunde komma tillbaka och hemsöka de som behandlat dem illa i sina gångna liv. Jag var där, eller i närheten av denna byggnad, men vad jag gjorde där kommer jag inte ihåg i detalj. Jag vet att det var någon typ av äventyr eller tävling som jag var med i tillsammans och mot andra deltagare. En snubbe som var med, hade någon typ av handikapp, och jag vet att jag gjorde något mot honom. Något som i mitt tycke var motiverat när jag gjorde det, men som jag i efterhand skämdes för.

Det jag vaknade av var att denna snubbe uppenbarade sig svävande framför och ovanför mig, skriande och skrikande rakt i ansiktet på mig, samtidigt som jag (i drömmen) insåg att spöken faktiskt finns, att jag förrått den här mannen, att han nu var död, och att han skulle ”ta” mig. Jag vet inte om jag skrek när jag vaknade, men skumt nog hostade, frustade och spottade jag i alla fall. Min kind och kuddens ena hörn var efteråt helt blöta.  

Jag undrar om jag på något sätt satt i halsen i sömnen, och att det delvis kan ha påverkat drömmen, förstärkt panikkänslan, och att det var därför jag spottade på kudden. Verkligen underligt beteende från min sida.

Usch, nu sitter man och är bakis igen. "Hur kunde det bli så här" kommer jag ihåg att jag tänkte flera gånger igår natt. Det blev spelkväll och whiskeyprovning hos en polare, med alldeles för mycket whiskey i glasen. Kvällen slutade med att vi båda två tryggt omfamnade varsin skurhink när vi skulle sova, och hem som jag först hade tänkt att jag skulle gå vid kvällens slut, kom jag ju aldrig. Istället landade jag i kompisarnas soffa och vaknade sedan runt kl 8 på morgonen. Lyckligtvis är jag inte så illa däran idag som jag har en tendens att bruka vara dagen efter. Ingen huvudvärk eller egentligt illamående heller. Jag vill såhär i efterhand sända ett tack till skurhinken som var med mig hela natten.

Har nu dagen efter handlat mjölk, sylt och te och anlänt hem till tryggheten av min lägenhet, med en plötslig idé att skapa en blogg. Jag skulle ha köpt socker också, men jag har nog lite kvar, så det gjorde inte så mycket att det glömdes. Väldigt onyttigt ändå. Jag dricker någon fruktjuice och stirrar lite blankt.

Jag borde skriva något om mina tankar om bloggen och vad den överhuvudtaget ska gå ut på också i det här mitt första inlägg. Borde. Men det verkar tråkigt.